tisdag, september 23, 2008

Ett annat liv

I helgen packar jag böcker i arbetsrummet, styvt 40 hyllmeter. På kvällarna läser jag P.O. Enquists självbiografi, eller dokumentärroman som en recensent skrev. Det är en stundtals lysande skildring av barndomsåren i det gröna huset och arbetet med de stora verken Legionärerna och Sekonden. Greppet att skriva om sig själv i tredje person skapar paradoxalt nog en större närhet, ger väl författaren en större frihet. De stora framgångarna, inom dramatiken, politiken behandlar han förstrött, som om det gällde någon annans liv. Någon vars prat man för länge sen tröttnat på. Hela tiden förebud om den annalkande katastrofen. Och den kommer med uppbrottet från äktenskapet, flytten till Köpenhamn, Paris och det tilltagande drickandet. Enquists skildring av sin alkoholism är något av de mörkaste jag läst. Manipulerandet, intellektualiserandet, inte minst den våldsamma kampen mot familj, vänner och alla som vill hjälpa honom ur förnedringen. Flykten tillbaka till flaskan efter varje misslyckat försök. Längtan efter att få domna bort, sjunka allt djupare. Jag tänker på Keve Hjelm som pappan i scenen med Tommy Berggren, sonen, i Kvarteret Korpen (”dykarklockan”), eller min egen far i sängen på Blåsutvägen. Lämna mig ifred, låt mig vara.

Under den tredje inläggningen lyckas han börja skriva romaner igen, på allvar och har sedan dess varit nykter. Sitt medlemskap i nykterhetslogen ”Hoppets här” har han aldrig lämnat.

P.O. Enquist. Ett annat liv. Norstedts 2008.

Andra bloggar om och

Etiketter: ,